All alone
I'm all alone. At least at school. För Ämman, Mandan och Marikus är ute och torkar en massa gamlingar i stjärten (=vårdpraktik) i tre veckor. Så nu är det bara vi pluggisar kvar i skolan (=de som läser naturämnen). Det känns sååå meningsfullt att åka till skolan bara för att vara där. Extrauppgifter på kemin, göra färdigt skit som alla redan är färdiga med på svenskan, göra en energiuppgift på biologin som vi ändå kommer behöva göra om sen för att resten av klassen också måste få en chans att göra den, you name it. Det är bara så onödigt. Vi lär oss inget, och även om vi gör det, och dessutom presterar bra, så räknas det inte till betyget. Och nästa vecka ska vi ut på "praktik" bara för att. De vill inte ha oss men vi får inte komma iväg och göra något ordentligt. Det är lika värdelöst som prao'n i högstadiet.
Apropå...
Apropå måste vara typ det fulaste ordet som finns. Jag ska säga till om jag hittar något fulare.
Men apropå att vara kär, jag känner att jag vill vara kär. Jag vill ha en pojkvän! Jag vill inte bjuda mina kompisar på fika (snål jag vet! men om jag mot förmodan hinner hitta en pojkvän innan alla hjärtans dag så ska jag bjuda alla som fortfarande är singlar på en jättestor kopp varm choklad från Chokladcaféet), men är man med i pojkvänssekten (eller var det pakten?) så är man. Ingen pojkvän på alla hjärtans dag = bjuda alla andra i sekten på fika. Det som är bra är att det är bara Marika som kommer ha pojkvän på alla hjärtans dag, så då blir jag också bjuden på fika. Jag är alltså inte helt ensam som singel i denna värld. Jag har Emma, Sofie och Amanda på min sida.
Men som sagt, jag vill vara kär. Och att nån är kär tillbaka. Nu tack. Var är alla killar? Visa er, snygga söta popkillar!
Abstinens
Jag är beroende, nu är det bekräftat. Jag hade inte kollat OC (kollade iochförsig idag, så då blev det bättre) på två dagar, och jag blev alldeles skakig, kallsvettig, fick hjärtklappning och darrhänder bara jag tänkte på Ryan. Okej, kul skämt, jag vet. Det är inte abstinens. Jag är kär. Inte i Ryan, fast jag skulle gärna byta med Marissa och vara kär i Ryan och dessutom bo i Kalifornien, utan jag är kär i OC. Jag vet inte vad det är, men jag vet i alla fall att alla timmar man sitter framför TVn och glor inte är bortkastade, vad mamma än påstår. OC är bra, jag vet inte varför, men är det beroendeframkallande så är det tillräckligt bra för att kallas typ bäst. I'm in love with the O.C.
And I like it. Like it. Love it.
Och jag får inte glömma att jag har lyckats snärja mina systrar också. Inte för att Majo var speciellt svårövertalad, vad det än är på TVn så sätter hon sig och glor varesig hon gillar det eller ej, men Arne var mer svårfångad. Arne går på Waldorf så hon är full av fördomar. Jag vet inte vad det var jag gjorde som fick henne att sitta tillräckligt länge framför TVn för att låta Ryan, och icke att förglömma; Seth Cohen, trollbinda henne, men funkade gjorde det. Hon påstår visserligen fortfarande att hon inte tycker att det är bra, men att hon är beroende kan hon gå med på. Och enligt mina tidigare slutsatser är något som är beroendeframkallande bra. Och för att avsluta med en mening till Arnes ära; jag vet jag är bäst!
Liten blir stor
Och så får vi inte glömma att gratulera Emma som fyller 17 år idag. Grattis sötnos!
8 år, 11 månader och 10 dagar
Så lång blev hennes vistelse på jorden, för i måndags kväll dog min Nina. Vila i frid, älskling.
Ounderbart
Gårdagens bloggrubrik var "underbart". Då var det grejer som var tillräckligt underbara för att stänga ute det o-underbara kommande kemiprovet. I morgon är det alltså slutprov i Kemi A. Jag orkar varken gå dit eller plugga mer. Det känns som att jag kan allt men jag det nog inte ens hälften så bra som jag borde kunna det. Läraren säger att han vill sätta MVG på mig men vet inte om han kan. Vad mer ska man göra än att få nästan alla rätt på alla prov?
Och dessutom är min älsklingsnin typ döende nu. Hon vill inte röra sig och har inte ätit. Igår rymde hon ur inhägnaden och sen var hon inte som vanligt. Jag hoppas att hon inte har ont.
Underbart!
Idag var vädret helt underbart, jag undrar om det inte är för att jag gnällde så in i helvete på vädret igår? Var iallafall ute och red idag, det var supermysigt och det kändes som vår i hela kroppen. När jag kom hem så satt jag och systrarna och kollade tre OC-avsnitt på raken, också underbart!
Regn, helvetes regn!
Nu är det slutregnat för fan. Jag HATAR regn. Den senaste månaden har det regnat tillräckligt mycket för ett helt år för fan! Det är januari, årstiden kallas vinter. Men inte här i Uppsala, nej nej. Här ska det vara lerigt, regnigt och alla annan skit som hör till hösten. Det ska vara snö eller så ska det bli vår. Vi har redan haft höst, ifall kung Vinter hade glömt bort det. Gud vad jag gnäller, men vafan, jag snackar om vädret och snackar man om vädret har man absolut inget annat att prata om, och har man inget att prata om så är det synd om en. och är det synd om en så får man gnälla.
Regn lite då och då på sommaren kan jag gå med på, annars dör ju alla söta sommarblommor. Men nu har regnet ingen som helst nytta, alla växter är ju döda eller sover eller vad de nu gör, så regnvattnet hamnar i hästhagen istället. Blöta täcken och leriga ben har vi haft så att det räcker nu. Nu vill vi ha sommar, med sol & bad, Arvika, fälttävlan och en massa härliga utetävlingar! Och såklart en massa snygga kläder, för i sommar ska vi vara så jävla snygga!
Apropå snygga, så hade de skitmycket snygga kläder på Åhléns idag, jag blev förvånad för att det var så mycket jag ville ha. En massa fina tunikor, jeans och söta t-shirts. I vanliga fall har man tur om man hittar två snygga plagg på Åhléns. Så nu blir det till att spara pengar till snygga kläder, Arvikabiljett, ridstövlar och en ny mobil. Jag vill inte spara, jag vill ha en massa roliga grejer nu! En ny mobil kommer jag ha råd med i höst, eftersom det är lägsta prioritet just nu. Fast jag vill ha en snygg och bra mobil, men jag klarar mig bra utan det. Jag behöver nytt smink, men det är så tråkigt att lägga ut pengar på smink, det tar ju ändå bara slut igen.
Fy fan vad jag gnäller och svär i den här bloggen, men om ni har läst så långt att ni läser den här meningen så var det tydligen inte så farligt iallafall. Nu är alla där ute lite up-to-date vad som händer i mitt liv just (var hos Emma med Amanda igår-idag, supermys! och det är slutprov i kemi på tisdag. och på onsdag fyller Emma år!), så nu ska jag gå och plugga kemi, eller kanske kolla på OC. För nu har jag lånat skiva två av Amanda! Yeey!
Huset är öppet
Eller ja, det var öppet. För igår kväll var det öppet hus på mitt kära Waldorf och jag var där. Inte för att börja där, oroa er inte. Det skulle jag inte ens göra om jag gärna ville, för då skulle Millan & co säga "vad var det vi saaaaaa? alla kommer tillbaka förr eller senare". Nej tack, det slipper jag helst. Jag var där för att hälsa på min kära vän Vera (som för övrigt blev överlycklig för att jag var där, eftersom det annars mest är flummnissar på waldorf), för att se systrarnas små uppvisningar (små korta "shower" för att visa folk vad man gör när man går på waldorf) och för att jag innerst inne (men inte ytterst ute) saknar waldorf.
Okej, jag saknar waldorf. Ja, lite i alla fall. Fast mest förstås gamla klassen, den goda skolmaten och att allt är så litet och mysigt. Man saknar knappast eurytmi, vissa lärare, alla jobbiga & flummiga typer och att hela skolan vet vem man är.
Rubriker
Att skriva roliga rubriker är fan bland det svåraste som finns. Jag lyckas aldrig på svenskan när vi skriver noveller, och inte här på bloggen heller som mina få (men trogna?) läsare nog har märkt. På min förra blogg skrev jag bara dagens datum som rubrik, men eftersom mina inlägg inte längre handlar om det jag gör på dagarna (eftersom det är så fucking tråkigt att läsa om) så måste man hitta på något kul. Och det är alltså svårt. Men jag kämpar vidare för mina trogna läsare... Eller nåt.
Nu ska här bli skärpning
Min statistik har blivit roligare att läsa helt plötsligt! Det är ett under! Förut var det i snitt en person om dagen som kollade min blogg, men den senaste veckan har det blivit ungefär 3-4 om dagen, så då gäller det väl att inte skrämma iväg dem, och alltså skärpa mig och skriva oftare om mitt oerhört intressanta liv.
Idag var varken Marikus eller Ämman i skolan, så det var bara jag och Manda. Dagen var en helt vanlig måndag, alltså kemi, svenska och matte. Och eftersom jag är så seg på att skriva hann jag inte skriva klart det här inlägget igår, fr jag var tvungen att springa till bussen. Bussen till stan, till bion. Jag och Arne såg "Försoning". Helt underbar film!
Inspiration tack!
Jag känner att jag vill. Jag vill vara en aktiv bloggare. Men det går inte så bra för jag har ingen inspiration. Det kan vara för att det inte händer något i mitt liv. Men skulle det hända något skulle det bara bli långa berättelser i bloggen och det orkar ju ingen läsa. Men som det är nu är det bara gnäll och det vill väl heller ingen läsa.
Min helg har iallafall varit oerhört intressant, eftersom jag har ett så oerhört intressant liv. Helgen är inte mycket att skriva om alltså, jag har kollat på film, sovit och varit hos min underbara häst. Nästa vecka börjar hoppträningarna och om mindre än en månad är det dags för första tävlingen! Det var ju iallafall en rolig sak i mitt liv. Jag sa ju att mitt liv är oerhört intressant!
Och för det andra, om det där med hoppträningarna nu var det första, så håller jag på bli filmberoende. Hela tiden vill jag kolla på film. Det är bara så mysigt! Den senaste veckan har det blivit Notting Hill, Finding Neverland, Pirates of the Caribbean: At World's End och Romancing the Stone och imorgon blir ännu mer, för då ska systerliten och jag gå på bio, vi ska se Försoning!
Yeeeeey evening! G'night.
Vanessas busdag
Igår råkade jag ut för det som verkligen är mardrömmen för en hästägare. Men som Hanna sa, det berodde nog på att hon var med. Hanna är som känt otursfågel nummer 1; bryter foten, sliter av en sena, har knäinflammation och så vidare...
Jag och Vanessa var alltså ute och red med Hanna och Pikachu. Det var mörkt och isigt och båda red barbacka, i och för sig som gjort för att något skulle gå fel, men Pikkan skötte sig så då skulle det nog gå bra. Trodde vi. Pikkan är den som brukar vara busig och min häst sköter sig alltid, men Pikkan var snäll och jag har ridit ut barbacka förut, så vad kunde hända? Vi red på en äng i Hågadalen, och skulle precis rida hemåt. Jag skulle bara ta en sista lugn galopp. Precis när jag fattar galopp så får Vanessa något slags ryck och hoppar åt sidan så att jag flyger av, hon sparkar bakut som bara den och rusar iväg rakt in i skogen.
Först springer vi efter henne men hon verkar ha total panik och bara rusar på, så jag blev ju tvungen att ringa mamma och Frida så de kommer och hjälper till att leta. När de har kommit dit så så gick alla åt olika håll för att leta i skogen, medan jag och Hanna rider hem Pikkis och samtidigt leta efter Vanessa på vägen hem. Precis innan vi är framme vid Lurbo ringer Arne och säger att Frida hade ringt Anna-Karin som hade ringt Peter som hade hittat Vanessa alldeles genomsvettig hemma på stallplanen.
Under hela tiden som vi letade efter henne var jag på något konstigt sätt lugn, men när jag fick veta att hon var hittad så kände jag mig jätterädd, men det var nog för att spänningen släppte. Jag och Frida kom hem till stallet ungefär samtidigt, där vi hittade en genomsvettig och väldigt trött häst i boxen. Med tanke på hur halt det var ute så var det skönt att se att hon var nästintill oskadd, hon hade bara ett sår på benet. När Vanessa hade fått ett varmt täcke, hö, ljummet vatten och en massa pussar kunde jag i alla fall sova lugnt.
Det var det äventyret, nästa gång berättar jag förhoppningsvis om något lite lugnare äventyr. Något i stil med att fysik b är det jobbigaste som finns, tror jag.
Att skylla ifrån sig
Känner att jag behöver skriva igen, men eftersom jag är den enda som är latare än Arne (undantaget Homer Simpson, möjligtvis) har det inte blivit av.
Att jag inte skrev veckan efter jul skyller jag på att kusinerna var här då, och eftersom de är lite lätt galna har man inte mycket val annat än att underhålla dem hela dagen lång. På julaftonskväll kom alltså tre galna ungar + föräldrar till vårt hus för att stanna i en vecka. Och kul hade vi! Det spelades spel, åts godis, lektes mörkerkurragömma, badades på Fyrishov och allt annat som hör till när man umgås med min släkt.
På nyårsafton var det tänkt att jag skulle vara med Emma, Amanda, Sofie och Anna! men eftersom en helvetes jävla sjukdom (eller vad det nu var, men feber hade jag, och mådde illa gjorde jag) smög sig på blev det till att stanna hemma och kolla på Simpsons-filmen med familjen (skitbra film, by the way). Gott nytt år!
Sen efter min sjukdom kunde jag alltså inte hitta fler sätt att skylla ifrån mig med, så då blev det till att sätta sig vid datorn och skriva en blogg. Och nu har jag gjort det. Hurra för mig!