bloggrape!
hej, nu är jag på fezzzt medan syster har snott datorn, för hon är i lägenheten!
hej alla! jag har alltså tagit datorn, snart kommer mina awesome vänner, under tiden får ni se denna smått chockade bild på mig.
hej alla! jag har alltså tagit datorn, snart kommer mina awesome vänner, under tiden får ni se denna smått chockade bild på mig.
varför ser det ut som om jag är förvånad när det var jag som tryckte på "ta en bild-knappen"? man undrar ju!
Stoppa pressarna, sanningen är framme
Kylskåpssyndromet eng Refigerator syndrome fon. [ɹɪˈfɹɪdʒəɹˌeɪtə ˈsɪndɹəʊm].
Vanligt beteende som uppträder hos holländare mer frekvent än vad som förklaras av slumpen. Kylskåpssyndromet är ett psykologiskt tillstånd där personer, ofta ofrivilligt, får oprovocerade utbrott på oväsentliga småsaker. Exempel på dessa kan vara kylskåpsdörrar, soppslevar, dammtussar, skosnören etc. Syndromet har studerats av olika forskare världen över och studier visar att nederländernas befolkning har mer dominanta gener för syndromets uppträdande.
Man har även kommit fram till att det framförallt baserar sig på rädsla för att råka ännu värre ut av objektet och en bävan för den inre godheten hos ovannämnda uppstår. Reaktionen ter sig ofta aggressiv och ju mer energi man investerar i denna typ av förhållande, desto svårare får man att bryta sig loss. Än har inget botemedel hittats och forskare samarbetar med psykologer för att hitta en lösning på problemet.
Klädd för kyla
Äntligen har jag kommit på det optimala sättet att klä sig i stallet vintertid, förra året höll jag hela tiden på att tjorva med täckbyxor men det finns inget som är värre att rida i tycker jag.
Idag, när det var typ tio minus, hade jag följande på mig:
Underställ i ylle, dubbla raggsockor (bomullsstrumpor är det sämsta man kan ha, då kan man lika gärna gå barfota nästan), mjukisbyxor, vanlig fleecetröja, min tjockiströja från HV Polo, vanlig vinterjacka (inte ens dunjacka). På händerna har jag vanliga magiska vantar med vanliga tumvantar över, dock tänkte jag köpa back on track-handskar, behövs nog när det blir nedåt -20 grader. På fötterna har jag vanliga jodpurskängor, men blir det riktigt kallt åker fjällkängorna på.
Denna tjockiströja ångrar jag inte en sekund att jag köpte!
Min fina Lurbotröja som jag har glömt att visa!
Min vän Tora
Jag är en sån där person som är riktigt lyckligt lottad. Jag har inte en allra bästa vän och många ytliga vänner, utan istället har jag många riktigt bra vänner som jag verkligen kan lita på och alltid ha kul med.
En av dessa riktigt bra vänner är Tora. Tora har jag känt väldigt länge, i alla fall 8 år skulle jag tro. Anledningen till att jag inte riktigt vet är att vi först träffades i stallet, vi gick på samma ridläger, red i samma grupp och hade varsin sköthäst men vi umgicks inte direkt. Vi började umgås först när vi båda blev stallvärdinnor, vi var i stallet varje torsdagseftermiddag och mockade, sopade, gjorde i ordning hästarnas mat och hjälpte de små barnen med hästarna.
Jag minns inte exakt hur det gick till när Tora och jag blev stallvärdinnor tillsammans, vem som frågade vem och hur tusan vi kom på den idén - men det är nog något av det bästa jag gjort. Vi hade jätteroligt under vår tid som stallvärdinnor, och även senare när vi slutade som stallvärdinnor men istället red tillsammans i både tävlingsgruppen. När Tora började i tävlingsgruppen var det alltid jag som följde med henne på tävlingar, och senare när jag fick Vanessa följde hon med och hjälpte till på våra tävlingar. Och trots att Tora inte tävlar längre följer hon fortfarande med när jag åker iväg, något som uppskattas enormt av mig. Bättre sällskap på tävlingar kan man inte ha!
Vi gick också tillsammans i dressyrgruppen på Lurbo, och jag antar att det är genom dressyrgruppen som jag, Tora och Hanna började umgås alla tre (de flesta av mina stallminnen är väldigt luddiga av någon anledning), men sen ungefär 2004 är det vi tre. Filmkvällar, nätter i tält på Hannas sommarställe och julklappsshopping tillsammans är riktiga traditioner för oss tre, och bara lyckliga minnen för min del. Ett annat underbart minne med underbara Tora är vår lilla tripp till Skåne som vi gjorde under påsklovet 2009. Vi flög ner till Malmö, bodde på ett fint hotell i Lund och gick runt och letade studentklänningar i Lund, Malmö och Köpenhamn. En jättemysig resa att minnas!
Massa skratt år 2005.
Ännu mer skratt 2006.
Vi två i Köpenhamn.
En full Roos och en sjukt söt Tora för några veckor sedan.
All kärlek till dig Tootiki! ♥
Sääääääng
Jag har en ny stor fin mjuk underbar säng! Den är 140 bred så jag kan dö lycklig nu (bara jag får sova några nätter i den först). Ignorera min fula min please =)
Pengarna i sjön.. eller?
Det är viktigt att hålla hårt i pengarna som student.
Ehum. Ja, på mellandagsrean kan man få göra undantag. Och när man handlar julklappar. Och när det är tentafest. Och när man precis har fått lön. Och .. öh. Vad fan är det jag säger??? Man lever ju bara en gång!
Trots det var jag faktiskt ganska duktig på att hålla i slantarna idag när jag, Hanna & Tora var på stan och kollade in mellandagsrean. Dock var det väl kanske inte tack vare att jag var "duktig" som jag har så mycket pengar kvar, det är väl mest för att jag höll på bli galen på alla andra galna idioter på stan. Hur billigt det än är på rean så handlar jag hellre när det kostar normalpris, i alla fall om folk ska vara såhär. Suck.
Vi var iallafall en sväng på Röda Korset innan vi var på stan, jag köpte två hemlisar, en pikétröja till stallet och en fin ljusstake. Sen gick vi en runda på stan, jag fick med mig lite julpynt och en present hem. Inget onödigt alltså, bra jobbat Roos! Det blev en mysig men svettig stund med fina vänner iallafall =)
I ♥ you
Underbara, älskade
Vissa dagar förstår man lite extra bra varför man håller på med hästar. Även om det är galet mycket jobb, tid och pengar och hästarna blir skadade och ridpass går dåligt, så ger de så jäkla mycket kärlek och upplevelser tillbaka. Gotta love it!
Världens finaste ♥
Hästhälsningar
Även Mille, Besten och Rambler önskar god jul!
.
.
Ha en fin julafton!
God jul!
En jättehärlig jul med massa god mat, härliga skratt och underbara människor önskar jag er!
Aj löv jo all! ♥
4 versioner av samma dag
Hej! Vi pyntade granen på kvällen (den blev superfin med vitt och rosa, men tyvärr måste det ligga en röd tygbit under granen, och det är ju inte vackraste färgkombon. Men bara vitt är ju så trist så man dör!), och så bråkade vi lite med Erika. Hon la upp en sjukt ful bild på mig, och då avtaggade jag och raderade och allt. Och bytte lösenord på FB åt Roos, så nu kan inte Erika logga in där längre. Tur =) Nu är inte jag vän med henne längre på FB. slash arne
JAG SAKNAR ERIKA SÅ JÄVLA FUCKING PISSMYCKET.
Sitter helt fridfullt och facebookar. Uppdaterar lite, facestalkar och chattar lite med Franz. Njuter av en enkel simpel facebookstund varvat med lite julklappsinslagning i geologtempo. Mitt i allt upptäcker jag; franz pratar med min skitzofrena sida, jag är en apa och jag gillar hundrafemtioelva olika jultomtar (inte undra på att man slutade tro på gubben)!!! WTF? Försöker desperat släta över det hela. "Franz! Lyssna inte på mi... öh, dem!"
"vaa?" svarar killen, givetvis, det är ju Franz.
"AOUWIIIIE!" eller något liknande intelligent svarar jag tillbaka.
Facerape 110 mil bortom min makt, och jag kan inte annat än le :-) snabbt som tusan klipper jag ut en underbar godbit på allas vår Arne och filar lite extra på skönhetsatteraljerna och postar snabbt upp på de där jävla holländarnas ledarfacebook. Och om ni tycker Majhajar är aggressiva, jäääävlar när linden sätter igång. Åskskurar, ruttna ostar och fladdrande gardiner. Tjernobyl i kubik, dammråttor i näsan, utspilld öl och diverse hemska rapar. Håret flyger bak av den explosiva aggression jag möter från MSN. Och jag har ändå hårspray till max! Tack arne för att du förstörde min frisyr, sa upp kontakten med mig, kallade mig diverse censurerade ord och gav en rungande facerape. Inte helt totally worth it men måste ju hålla på min norrländska tjurighet. Flyr snabbt ner till köket och leker frisör medan jag slickar sår och försöker få håret att stå som det ska igen. Reta inte holländare.
Sparven
Vi gjorde ett blogginlägg tillsammans om dagen idag, det var lite konstigt. Annars blev granen, som vi klädde idag, vit och rosa, så nu skär det sig mot det röda i resten av huset. Samtidigt så hade vi krig med Erika, men nu har hon dissat oss. Vi saknar henne. Lite.
kso kso.
JAG SAKNAR ERIKA SÅ JÄVLA FUCKING PISSMYCKET.
Ingen signatur krävs.
Sitter helt fridfullt och facebookar. Uppdaterar lite, facestalkar och chattar lite med Franz. Njuter av en enkel simpel facebookstund varvat med lite julklappsinslagning i geologtempo. Mitt i allt upptäcker jag; franz pratar med min skitzofrena sida, jag är en apa och jag gillar hundrafemtioelva olika jultomtar (inte undra på att man slutade tro på gubben)!!! WTF? Försöker desperat släta över det hela. "Franz! Lyssna inte på mi... öh, dem!"
"vaa?" svarar killen, givetvis, det är ju Franz.
"AOUWIIIIE!" eller något liknande intelligent svarar jag tillbaka.
Facerape 110 mil bortom min makt, och jag kan inte annat än le :-) snabbt som tusan klipper jag ut en underbar godbit på allas vår Arne och filar lite extra på skönhetsatteraljerna och postar snabbt upp på de där jävla holländarnas ledarfacebook. Och om ni tycker Majhajar är aggressiva, jäääävlar när linden sätter igång. Åskskurar, ruttna ostar och fladdrande gardiner. Tjernobyl i kubik, dammråttor i näsan, utspilld öl och diverse hemska rapar. Håret flyger bak av den explosiva aggression jag möter från MSN. Och jag har ändå hårspray till max! Tack arne för att du förstörde min frisyr, sa upp kontakten med mig, kallade mig diverse censurerade ord och gav en rungande facerape. Inte helt totally worth it men måste ju hålla på min norrländska tjurighet. Flyr snabbt ner till köket och leker frisör medan jag slickar sår och försöker få håret att stå som det ska igen. Reta inte holländare.
Sparven
Offret - Hajen - Norrlänningen - Fyllot
Vad är klockan?
- En uppfinning!
- En sak som går och går men aldrig kommer till dörren...
Gillar julklapparna jag fick av mig själv, ja ;)
Festival i sommar?
Jag har inte jättemånga planer för nästa sommar i och med att jag ska läsa sommarkurs och antagligen jobba resten, men det jag vet redan nu är jag vill åka på festival. Problemet är... alla festivaler är borta. Nu när Hultsfredsfestivalen har gått i konkurs och Arvikafestivalen ska bli mindre så finns typ bara Peace & Love och Way Out West kvar... Kanske Storsjöyran också?
Peace & Love tyckte jag nästan var för mycket folk på i år... Arvika 2008 var mer lagom, då var det kanske 20 000 personer medan det var över 40 000 på P&L. Om Arvika nu blir mindre, och Hultan är i konkurs kommer det bli än mer smockat på Peace... Och då blir det nog nästan inte kul längre. Way Out West känns ju sådär kul, eftersom man inte bor på nån camping. Det blir inte alls samma känsla då kan jag tänka mig... Storsjöyran kanske då? Om inte de också försätts i konkurs vill säga. Suck!
Tora & jag på Peace i år :)
Dagens ridpass
Efter en kort natt och sen en lång dag i Gränby centrum och på stan med finaste Hanna & Tora höll jag på att strunta i ridningen, men oj vad glad jag är att jag inte gjorde det.
Jag red och Elin körde Mille, vi red/körde en runda i södra Gottsunda runt gipen. Båda hästarna var jättepigga, så vi travade och galopperade så mycket det gick. Supermysig tur var det! Vet inte om Elin höll med, hon frös mest, men jag hade kul iallafall, och pojkarna med!
Älsklingsgos!
Hästhelg
Har äntligen en lugn stund igen, har haft fullt upp hela helgen verkligen. I lördags jobbade jag, och i söndags hade jag stalltjänst. Har dessutom hunnit rida 3 gånger, i fredags red jag i tävlingsgruppen och i söndags red jag både på Rambler och sen på min vanliga lektion.
Fredagens lektion var den sista för terminen, så vi hade höjdhoppning barbacka. Jag fick rida d-ponnyn Toulouse "Torsten" som jag bara har ridit en gång förut, och det var riktigt roligt. I början ville jag helst hoppa av, men efter en stund kom jag in i barbackaridningen. Vi hoppade först en vanlig linje, och där hoppade han så bra att jag höll på ramla av. Efter det hoppade vi fem och en halva, där andra hindret höjdes eftersom. Till slut låg det på 95 cm, och lilla Torsten som inte alls är särskilt stark klarade det utan problem. Riktigt kul var det!
Torsten
Efter stalltjänsten igår åkte jag ned till Ramblers stall och red ut en sväng på honom, vi red i djupsnön på en äng i ungefär en kvart. Han har ju ingen jättebra kondition så han tyckte det var riktigt jobbigt, men han blev piggare efter en stund och jobbade på jättebra med ryggen och lyfte fint på benen. Riktigt mysig ridtur!
Så här lurvig är han nu med, men manen är tyvärr inte sådär kort...
På söndagskvällen red jag på Bollen, det var också sista gången för terminen så vi hade valt att få rida en caprillibana barbacka. Banan bestod av ett litet hinder på en båge, travbommar på böjt spår, skrittavsaktning och så en studs där vi skulle in i trav och ut i galopp. Bollen gick riktigt bra, även om det var ett helvete att sitta på honom (han har världens skumpigaste trav.. no joke). Hoppen var så fina att Alex tyckte jag skulle hoppa honom barbacka jämt.. haha sa jag. På slutet var han jättefin, gick avslappnat och låg i formen (han brukar mest spänna sig, gå med kort steg och krulla in huvudet).
Fina Rubber Ball på RM-uttagningen för typ två månader sen.
Planer för lovet
Mitt lov kommer högst troligt bli jävligt skönt. Jag tänker bara umgås med underbara vänner & familj, och så lite annat som jag tänkte lista här:
- Fira jul
- Rida Rambler
- Komma igång med träning igen
- Sova!
- Fira nyår med underbara vänner
- Åka till Stockholm och hälsa på Helen
- Sakna ihjäl mig efter vissa personer
- Möblera om i lägenheten (visar hur jag tänkt mig i ett separat inlägg)
- Och tyvärr... plugga växtfysiologi
Sorry Arne.. du kan döda mig senare!
Min vän Hanna
Tänkte börja med ett inlägg om min kompis Hanna. Säg till om du vill att jag tar bort inlägget, eller delar av det.
Hanna är nog den vän jag har känt längst som jag fortfarande umgås med (även om det är alldeles för sällan nu för tiden, något jag helt tar på mig). Vi möttes på en åker när jag och min syster gick och plockade havre som mamma skulle ha till fåglarna. Året var 1998. Hanna och två andra grannflickor kom fram till oss och sa att vi inte fick plocka från åkern, och där började vår första konversation. Den var inte lång och den betydde nog inte mycket för Hanna, men när jag och syrran kom tillbaka med havren till huset (som vi för övrigt precis hade flyttat in i) sa vi glatt till våra föräldrar att vi hade hittat kompisar!
Och oj vad rätt vi fick, syster och jag. Jäklar vad vi lekte under åren som följde. Detektiver, Hogwarts-elever, barkbåtsbyggare, käpphästryttare och lärare är bara några av alla roller vi har haft under våra lekar. Vi sov över hos varandra så ofta vi fick trots att vi bara bodde några hundra meter från varandra, och alla lov och helger tillbringade vi tillsammans. Så småningom började vi rida alla tre, och mycket av tiden i stallet var vi tillsammans. I cafeterian, med våra sköthästar och när vi hjälpte till på nybörjarlektionerna.
Så småningom började vi gymnasiet och fick mindre fritid, jag skaffade egen häst och fick ännu mindre tid över. Vi sågs ibland, men inte alls lika ofta som man hade önskat. Det har tyvärr inte blivit bättre sen vi gick ut gymnasiet, men när vi väl ses är det alltid lika avslappnat och trevligt. Det blir aldrig stelt och jobbigt, vi har gjort så mycket tillsammans att vi alltid har något att prata om, något att minnas eller se fram emot.
Jag skulle inte vilja påstå att jag vet exakt vad som pågår i Hannas huvud, men jag har ändå känt henne så länge att jag känner igen signaler i kroppsspråket, och ofta vet jag vad hon tänker. Tora brukar säga att vi är som ett gammalt gift par som kan avsluta varandras meningar, och det ligger nog en viss sanning i det.
Anyways, det finns nog ingen människa som inte är släkt med mig som jag har gjort såhär mycket tillsammans med. Och jag är evigt tacksam att det är just dig, fina Hanna, som det är jag delat allt det här med!
Bästa Hanna och jag på en sten, här är vi 15 år gamla.
En sommar för 6 år sedan.
Sommarmys 2007.
Dagen då jag köpte en röd klocka
Idag har varit en otroligt lyckad dag på många sätt, men det brukar det bli när jag är jag.
Föreläsningen idag var otroligt givande. Första timmen var som en snabbspolning av OEMs växtdel, de andra två timmarna handlade om gener och när det gör det har jag en tendens att stänga av. Istället ritade jag maskar och skickade sms.
På första rasten gjorde jag något otroligt smidigt: hällde kaffe på mitt ben och skvättar på Elins arm. Nu är det en förfärande gul fläck på mina jeans!!! Jag som nyss tvättade!!! Inte okej.
Efter att vi slutade så åt jag gårdagens tacos som var ÄNNU godare idag! Jag är en grym kock. Efter en halvtimme, som råkade bli två timmar gick jag till Geocentrum för att hämta Tobias. Där råkade vi bli kvar en timme, jag fortsatte agera på min roll som kudde.
När vi äntligen kom ner på stan var vi effektiva som attan och jag köpte även en röd klocka. Då kan ju Oskar få tillbaka sin blåa klocka som jag råkade sno med mig idag...
Nu tror jag minsann att jag ska ta labbrapporten vid hornen ock kicka lite ass!
Fuck you labbrapport säger klockan och jag!
Besviken
Tyvärr måste jag tala om att jag är besviken på er bloggläsare. INGEN kommentar på inlägget nedan. Det är ju det bästa inlägget som finns i hela bloggen! Kul att det inte var jag som skrev det, eller hur?
Apropå inget. Tänkte att jag ska skriva inlägg om mina vänner. Vore det nåt att läsa? Alltså inte om deras liv eller så, utan mer om vad jag har för relation till dem. Dålig idé?
Den här lilla råttan är skyldig till inlägget nedan ♥
The day of awesomeness!
Hej alla underbara bloggläsare!
Idag mår jag riktigt bra. Dagen startade med att solskenet väckte mig då det träffade mitt vackra nylle genom fönstret. Jag studsade upp som en hoppstylta ur sängen, slängde i mig frukost och insåg att klockan faktiskt bara var 09.50. INTE OKEJ. Jag bara måste komma för sent, ger mig en kick ser ni. Så jag satt på arslet i ungefär 15 minuter till och facebookade (mobbade folk vill säga) innan jag spatserade till skolan i mina fantastiska kläder.
Kylan bet mot kinderna, solen sken och jag njöt av all uppmärksamhet lärarna gav mig när jag passerade Blåsenhus. Dagen var min, mine alone och jag tänkte verkligen inte dela med mig av den! Väl inne i sluskharemet (ebc tror jag det kallas mer vardagligt) så fick jag reda på att min lärare var sjuk. Överdos av kaffe? Who knows, I don't care. Jag travar hem lika raskt bara för att glänsa framför Blåsenhus fönster än en gång. Lärarna är verkligen avundsjuka! Eller hade jag bara glömt knyta skorna?
Hah, knappast. Jag är Roos van der Spoel och hela världen ligger för mina fötte.. skosnören.
Hemma inser jag att jag har en häftig känsla inom mig. Dagen är perfekt hittills men det är något som saknas.. vad kan det vara? Hur mycket jag än funderar så kommer jag verkligen inte på det! Frustrationen är maximal! Spenderar nära en timme åt att luska ut vad känslan egentligen vill säga mig. Solen skiner lika klart som alltid, temperaturen har nog stigit ett par grader och mina skosnören är ju uppknutna då jag faktiskt är belevad och inte går med skor inomhus. Föredrar flipflops eller klackeskor så grannarna under blir galna.
Höhö.
Men sedan, sen! Absolut jätteefter Det!! Det med STORT D. Inser jag vad dagen saknar..
Jag får ett sms, av en geolog.. geologen sitter på geocentrum alldeles ensam och allena. Jag inser... jag saknar stenätarna! Hur kan en dag vara komplett utan att få se deras vackra ansikten? Känna på deras personlighet och få dela med sig av deras senaste erfarenheter av kaffedrickande och spaltningsförmågor?
Det kan inte jag i alla fall, dagen är min så jag travar snabbt mot geocentrum! (med en avstickare mot någon random ICAtrashaffär där jag hittade morötter. Omnomnom!
In på geocentrum, springer superivrigt mot centrumets ände (ja, centrum har ändar) och DÄR..... sitter tre geologer och glor på datorer. Min dag kommer verkligen bli komplett idag, som att första gången smaka på en passionsfrukt, eller vinna på bingolotto.. bara sådär, THIS made my day. Slår mig ner i gemenskapen, jag känner mig jättevälkommen för alla vet ju att geologer är de snällaste och goaste människor som finns. Bra mycket bättre än den där vita betongklumpen kvarteret bortanför med sina maskälskande murmeldjur och fan och hans moster.
Nej, här trivs jag.. jag tar min superduperdator MAC och dagen kan äntligen börja, bättre än dagen började innan!
Timmarna går, Roos van der Spoel njuter och efter en stund tar jag mig bort till SGU där min fantastiska xo xo syster Majo spelar. Hon sjunger bedårande vackert, jag gråter floder och sen svämmar floderna över. Så rart och alldeles underbart! Min alldeles egna underbara syster är nästan lika bra som mig. Touching...
Och dagen fortsätter i sin alldeles egna underbarighet, jag hittade en spegel. Fantastiskt.. mitt ego kan aldrig få nog av sig själv så jag drar en råflört och ser hur spegeln ger responsen, dock med fel hand så den är inte lika perfekt som jag.
För jag är Roos van der Spoel och jag är perfekt.
Och apropå ingenting så har jag börjat fundera. Varför heter det äppelskrutt? Jag menar.. man har ett äpple, som man tuggar på och SEN heter det skrutt mitt i allt? Låter jättedumt alltså jag kan inte fatta detta. Det är jättediskriminerande mot våra äpplen att de ska måste byta namn bara för att de misshandlats? Jag menar... tänk om jag tar och tuggar lite på DIG och börjar kalla dig för människoskrutt? Hur skulle det kännas va!?!? Inte helt okej jag tänkte väl det. Nej hädanefter önskar jag att alla mina läsare ska sluta säga äppelskrutt utan bara helt enkelt "ätet äpple" eller "halvätet äpple" eller "äpple med snaggade kanter" eller "äpple som typ är uppätet".
Äppelskrutt är inte okej.
Och jag är Roos van der Spoel och jag har alltid rätt.
Och förresten så måste ju uppenbarligen gubbstruttar vara uppätna.. tänk er ett rangligt benrangel med käpp som knackar runt. Gubbstrutt.... höhöhö.
Nej nu räcker det för mig, nu ska jag gnugga strykjärnet och se till att mina alldeles perfekta kläder är mer än perfekt i morgon. Tjingelingplingeling och hadeluttanlej och leverpastej.
Roos - the Star
Söndagen
Efter julshowen i lördags åkte jag till Erika och var kvar lite för länge som vanligt, så söndagsmorgonen var tuff. Kom iväg till stallet iallafall och det var faktiskt inte så farligt att ha stalltjänst. Saga, som jag hade stalltjänsten med, har alltid något roligt för sig så det slutade med moppkrig, hökrig och konstiga danser i stallet.
Fernando hälsar på Bollen och Cavaletti tittar på.
På kvällen red jag Bollen på lektionen. Det kändes som att komma hem när jag hoppade upp på honom, har ju ridit Laguna och Svea och missat en del lektioner när jag var i Norrköping och Holland. Han kändes fin men var riktigt töntig, läktaren och ett hörn var jätteläskiga idag. Både bomövningarna och hoppningen gick bra! Vi fick hoppa två småhinder med 21,5 m mellan (samma övning gjorde jag i fredags med Laguna, då gick det dåligt). Nu gick det väl sådär, kom bra på sex galoppsprång men fick till det bra på 5 galoppsprång också, men då var jag tvungen att gasa järnet. Sen hoppade vi två hinder på en båge, det gick superbra. Sista gången låg andra hindret lite högre (kanske 80 cm) och Alex kommentar var "så jävla bra!". Hon sa också att jag red honom riktigt bra, så jäkla kul att höra. Har verkligen saknat att rida på Bollen!
Bolli i hagen igår!
Julshowen 2010
I lördags höll vi i Ungdomssektionens styrelse i julshowen. Alltså var vi i stallet redan fredag kväll och tränade på våra nummer, planerade och åt pizza. Vi sov kvar i stallet och lördag morgon började fixandet. Det blev ett jävla rännande hit och dit någon timme innan showen började, men prick halv 4 satt vi i USS på våra hästar och vi drog igång showen med en kadrilj som gick riktigt bra!
Klara har skrivit om resten av showen nummer för nummer här, IN OCH LÄS!
Som ni kan läsa på Klaras blogg var jag Harry Potter, alltså "huvudrollen". Jag red först i kadriljen och var även med i fyra andra nummer. Först när jag (Harry), Ellen (Ron) och Julia (Hermione) hittade den första horrokruxen som Voldemort (Unni) hade "gömt" på sitt huvud. Vi travade runt henne i en cirkel men det var en "barriär" som gjorde att vi inte kunde nå, så då spelades låten "Can't touch this" och Unni körde en rolig dans. Efter en stund bröt jag barriären och Ron kunde springa fram och ta horrokruxen (en tomteluva).
Tredje numret jag var med på var körningen, vi hade byggt fram en precisionsbana som först Elanor, sen jag och sist Elin fick köra med Mille. Det var jättekul och gick riktigt bra, jag körde fort och välte två eller tre koner bara. Efter körningen skulle två duktiga dressyrryttare rida en spegelritt men de var lite sena så jag fick springa in och improvisera fram en dans. Folk verkade gilla det, de skrattade en del iallafall ;)
Efter dressyrryttarna spelade vi upp Potter Puppet Pals - Mysterious Ticking Noise (originalet på youtube HÄR) där vi stod på plintar precis nedanför läktaren så folk såg oss inte först, sen hoppade vi upp. Det blev väldigt lyckat och roligt, kan kanske fixa film på det här numret.
Mitt sista nummer var när jag, Ron och Hermione kom in med Mille (jag körde). Vi gick fram till publiken och bad om hjälp att hitta den sista horrokruxen, en bjällra. Bjällran satt på Milles nos, så småbarnen tyckte det var riktigt roligt.
Julshowen blev alltså GRYMT lyckad även om jag fick springa runt som en skållad råtta för att få allt att klaffa. Vi fick hur mycket beröm som helst och flera sa att showen var den bästa genom tiderna! Verkligen kul att höra nu när vi lagt ned så mycket tid.
Vår poster!
Dags igen
Åh det vore så kul att vinna (not gonna happen though)
Bilden är en länk!
Sådärja
Nu har jag skrivit av mig. Nu släpper vi det där. (får se hur det går)
Men nu ska jag iallafall städa lite och sen promenera iväg till Kalmars, ska se på stå upp-komikerna Stand up Downstairs tillsammans med Kristin. Kommer bli kul!
Kristin är fin! ♥
Besvikelse & misslyckande
Egentligen tycker jag bara det är jobbigt när folk skriver i sina bloggar om att de är ledsna/mår dåligt osv men oftast är det kanske bara för att de vill skriva av sig? Folk brukar ju inte skriva varför de är ledsna, så man vet inte riktigt hur man ska reagera på inlägget.
Nu känner jag dock för att skriva av mig lite, och ni behöver verkligen inte läsa om ni inte vill. Ni får tycka att jag är töntig, jag bryr mig inte. Men i alla fall: jag sökte ju till Väl-Com (mottagningsansvarig) för 2011, och var på intervju för det i onsdags. Jag tyckte intervjun gick bra, även om det så klart alltid finns saker att förbättra. Nu i lördags fick jag reda på att jag inte fick någon post, och först då märkte jag hur gärna jag hade velat komma med. Jag har sett fram emot det här sen mottagningen i år, och hade egentligen aldrig funderat över att jag inte skulle komma in.
Jag menar, jag är awesome. Förlåt, men det är sant. Däremot är jag tydligen inte så bra på att marknadsföra mig själv... Inte ens för människor som känner mig (jag kände alla fem som var med på intervjun), och inte tillräckligt bra för att bli bland topp fem bland de 15 som sökte. Visst, chansen att komma med var 33%, men ändå. Jag kan inte låta bli att tänka en massa saker som jag kunde sagt under intervjun som kanske hade gjort att jag hade kommit med. Det som stör mig mest just nu är att två väldigt nära vänner till mig fick varsin post, så varje gång de pratar om arbetet eller klagar på att det är jobbigt kommer jag bli bitter på dem. Hur kul är det att vara avundsjuk på människor man tycker massor om?
När jag läser det jag har skrivit inser jag hur töntigt det låter, och det är det också egentligen. Det finns ju en massa annat roligt att se fram emot. Återkommer när jag har kommit på vad!
Just ja, on top of this, fick tillbaka djurfysiologitentan idag. UNDERKÄND! För första gången. Det är skrattretande verkligen! Men jag deppar inte för det, det är ju bara att göra om den. Då ska jag skriva en femma på den!
Kusiner och jag ♥
Hatar att resa!
Nu sitter jag på ett tåg mot Amsterdams flygplats. Tåget är försenat (det är de alltid i Holland) men vi har gott om tid ändå. Däremot kommer vi komma hem sjukt sent på grund av att vi måste byta tåg i Köpenhamn. Fett kul...
Kusiner & syskon!
Stocken!
Ikväll ska jag gå på Stockholms Nations klubb för första gången, alltså verkligen på tiden. Egentligen är jag stört trött och har massor att göra, men jag tänkte släppa det och bara ha kul med en massa underbaringar. Först ska marsvinen levereras till My, och sen måste jag hinna packa och äta lite innan alla kommer hit och förfestar. Iiiih taggad!
Så här kul ska vi ha!