Ständigt förföljer den mig. Kärleken. Eller längtan efter kärleken. All you need is love. Men utan kärlek behöver man mat, ett hus att bo i och lite annat världsligt. Jobbigt alltså, det skulle vara billigare om man var kär. På holländska säger man "geen hand vol jongens, maar een land vol jongens" (vilket betyder att det finns hur många killar som helst). Men varför ska det då vara så inihelvete fittsvårt? 

Och kärleken förföljer en, vare sig man vill eller inte. Den finns överallt. Kan alla sluta vara lyckligt kära? Eller kära överhuvudtaget. Eller nej. Eller jag vet inte...