I dag var jag ute och red för första gången på jättelänge. Det känns i alla fall så, det är mer än en vecka sen jag var ute "på riktigt". Har varit ute på utebanan, ute på en liten skrittpromenad med inte ute på riktigt. Inte Vanessa heller, det märktes. Hon var lite piggare och lite mer lättskrämd än vad hon brukar vara. Som tur var hade vi sällskap av modiga (ehm..) Calle med Agnes på ryggen. Det var massa mys! Fint väder, dock väldigt blåsigt (=läskigt för Vanessa). Och rundan som tog ca en timme var för kort, det var liksom så mycket att prata om. Innan Agnes skulle rida hem stod vi stilla i typ fem minuter bara för att "prata klart". Men det är så det ska vara. Pinsamma tystnader, nej tack!