Andningskedjan tar kål på mig. Men om den gjorde det vore jag antingen unik eller typ 5 år för Leighs syndrom dödar oftast offren innan 5 års ålder. 

Studiedag och självklart inget studerande. Eller jo, men nu har jag suttit och letat fina kemihemsidor i typ en timme utan att hitta något bra. Något som däremot är rätt mycket bättre är Frida Hyvönens nya skiva Silence is wild och Imogen Heaps skiva Speak for Yourself.

Jag satt och kollade igenom min blogg och insåg att den är helt sjuk. Vartannat inlägg suger och vartannat är ett försök att vara djup. Lyckades inte. Sorgligt alltså. I går kollade vi på Hitta Nemo och Doris sa väldigt många djupa saker som jag tänkte citera men jag kommer såklart inte ihåg dem. Förlåt, Doris.

Just nu sitter jag och gäspar, lyssnar på Muse och garvar lite tyst för mig själv åt den flippade balderbloggen (som såklart inte går att länka till men iallafall balderbarn.blogg.se). Är lite lagom pigg efter gårdagens firande av Emma, men kul var det! Och otippat att träffa 17-åriga Astrid inne på People, men skoj!

I dag är ingen vanlig dag, för i dag är Emmas födelsedag! Grattis nittiärtan 18 år!

Gårdagen var en spännande dag. Min man var på TV. Min häst ville ha av mig (sen när bockar han liksom?). Och jag satt uppe alldeles för länge för att få andningskedjan att gå ihop. Den gör ju faktiskt inte det. Nu börjar kemin och jag förstår verkligen ingenting. I kväll ska jag göra reklam för skolan, så nior: be there!

Och min man, det är Chris Martin det.

(Jocke, du har bara Emma nu. Jag är ledsen.)

Sadelskyddet blev blått.
Mitt ansikte blev svart.
Världen blev vit.

Tänk vad lite mascara, ett par nya jeans och några unikt formade, vita isflingor kan göra för världen.

Allt blir ju så mycket färggladare när världen är vit.

För vitt ljus innehåller ju alla färger.

Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte gå och lägga mig i tid? Varje dag tänker jag att jag ska gå och lägga mig klockan tio, men ändå blir det tidigast vid 23.30. Ergo att jag måste käka socker på rasterna och dricka kaffe på kvällarna. Stackars mig, jag har det verkligen tufft.

Jag var ute och cyklade igår.

(och bara så ni vet var det förra inlägget mitt 200:ade.)

Vi ska till Teneriffa och det är bara 4 veckor och 2 dagar kvar!!!

Vi ska sola och bada och gå omkring i härliga sommarklänningar hela sportlovet, och jag längtar så jag tror jag ska tuppa av!

Svenskan börjar om 4 minuter. Adjöss, till sjöss. Sjömansmössa.

Jag har löjligt lätt för att bli besatt av saker. Som jag har skrivit förut, min hypotes är att jag har någon slags gen för att lätt bli beroende av saker. Typ som alkoholism-genen kanske? 

Sitter och vilar upp mig efter en ovanligt ansträngande helg (NOT). Började visserligen lagom kul med utsläpp och mockning i lördags, men jag kände mig lat och red inte. Satt hemma och kollade på Housewives och läste underbara Twilight-serien. Idag tog Maria hand om Skrambler, och jag har bara latat mig och varit på stan och fönstershoppat lite med Tora (vi var faktiskt inne i affärer, men med tanke på att jag är totalt pank och det är mer än halva månaden kvar så kändes det inte riktigt bra att köpa något). 

Jag har inte skrivit på en vecka och det suger, jag är så jävla lat. Fast jag tänker inte be om ursäkt för jag tror inte att någon blev direkt sårad av det. Bara jag själv lite grann, för jag har haft saker att skriva om. Att klaga på. Att vara glad över.

Men nu är skolan igång och skiten har bara börjat. Känns inte som det blir mycket glada nyheter på den fronten heller, för vårdpraktiken börjar nästa vecka så då lämnar flickorna mig för Akkis i FYRA jävla veckor. Ibland suger det rätt hårt att vara naturnörden (inte för att jag vill gå på praktik, men inte fan vill jag vara själv kvar med de andra naturtöntarna). Jag vill bara ha mer lov, jag hade precis vant mig vid att inte behöva göra ett piss som jag inte själv valde, men nu är det bara att dumpa husfruarna och Edward för vågrörelsen och andningskedjan. Jag vill dö.