Myshelg
Nu är myshelgen slut. Slut. Den är slut och kommer aldrig mer tillbaka, för man kan inte gå tillbaka i tiden. Varför kan man inte gå tillbaka i tiden? Man kan ju gå framåt i tiden. Eller det kan man ju inte, men tiden går framåt. Man kan bara vara nu. Fan vad trist. Jag vill inte vara nu. Jag vill vara då för 6 år sedan, när jag var 11 år gammal, gick i femman på Waldorf, var skötare på Pluton och alla var kompisar med alla. Man var liten och obekymrad, men ändå hade man ansvaret, eller iallafall lite av ansvaret, för en levande varelse. Tiden som skötare på Pluton var nog bland de bästa hittills i mitt liv.
Men eftersom man nu inte kan gå tillbaka i tiden får vi väl gå framåt. Men det kunde man ju inte heller. Men man kan blicka framåt, bakåt och åt sidorna, så då får det bli något av det. Bakåt är lättast, då vet man redan vad som har hänt. Framåt kan man bara fantisera, men fantiserar man för mycket blir man nog besviken. Åt sidorna, hur gör man då? Ska man sätta sig in i någon annans liv? Intressant tanke. Men läskigt! Jag håller mig till bakåt. Bakåt till fredag kväll.
Fredag kväll. Massa mys med söta flickor och god mat på Thai Village. Det var varmt och alla var glada. Det är ett litet härligt mysminne att ha med sig när man fryser och tråkar. Som nu. Nu är det kallt och ingen är hemma och jag måste snart plugga. Lördag blev för övrigt också mys, först lite pyssel hos prinsessan och sen hem och slöa. På kvällen kollades det film med mor & systrar. Halva söndagen ägnades åt att sova, och resten gick åt till stallet, bio och läxor.
Jag och Arne red lite dressyr på min hårboll, hon var superstel i nacken i höger varv men annars fin. Efter stallet var det skynda till staden för att kolla in råttan Remy i "Råttatouille". Supersöt och -mysig film! Efter maten kom en av mina ovänner, Kemi, och hälsade på, men det var så trist att det behöver inte ens nämnas!
Kommentarer
Postat av: Emma
Kemi och jag är fiender! Han tycker inte om mig, verkligen hatar mig gör han. Men jag kan heller inte säga att jag gillar honom heller...
Trackback