Hanna är nog den vän jag har känt längst som jag fortfarande umgås med (även om det är alldeles för sällan nu för tiden, något jag helt tar på mig). Vi möttes på en åker när jag och min syster gick och plockade havre som mamma skulle ha till fåglarna. Året var 1998. Hanna och två andra grannflickor kom fram till oss och sa att vi inte fick plocka från åkern, och där började vår första konversation. Den var inte lång och den betydde nog inte mycket för Hanna, men när jag och syrran kom tillbaka med havren till huset (som vi för övrigt precis hade flyttat in i) sa vi glatt till våra föräldrar att vi hade hittat kompisar!

Och oj vad rätt vi fick, syster och jag. Jäklar vad vi lekte under åren som följde. Detektiver, Hogwarts-elever, barkbåtsbyggare, käpphästryttare och lärare är bara några av alla roller vi har haft under våra lekar. Vi sov över hos varandra så ofta vi fick trots att vi bara bodde några hundra meter från varandra, och alla lov och helger tillbringade vi tillsammans. Så småningom började vi rida alla tre, och mycket av tiden i stallet var vi tillsammans. I cafeterian, med våra sköthästar och när vi hjälpte till på nybörjarlektionerna.

Så småningom började vi gymnasiet och fick mindre fritid, jag skaffade egen häst och fick ännu mindre tid över. Vi sågs ibland, men inte alls lika ofta som man hade önskat. Det har tyvärr inte blivit bättre sen vi gick ut gymnasiet, men när vi väl ses är det alltid lika avslappnat och trevligt. Det blir aldrig stelt och jobbigt, vi har gjort så mycket tillsammans att vi alltid har något att prata om, något att minnas eller se fram emot.

Jag skulle inte vilja påstå att jag vet exakt vad som pågår i Hannas huvud, men jag har ändå känt henne så länge att jag känner igen signaler i kroppsspråket, och ofta vet jag vad hon tänker. Tora brukar säga att vi är som ett gammalt gift par som kan avsluta varandras meningar, och det ligger nog en viss sanning i det.

Anyways, det finns nog ingen människa som inte är släkt med mig som jag har gjort såhär mycket tillsammans med. Och jag är evigt tacksam att det är just dig, fina Hanna, som det är jag delat allt det här med!

Bästa Hanna och jag på en sten, här är vi 15 år gamla.

En sommar för 6 år sedan.

Sommarmys 2007.